Vändpunkten

Mer opublicerade utkast. Skrivet samma dag, sista augusti -09, i samma anda. Tydligen var det dagen då jag raderade ditt nummer, vilket verkligen var himla viktigt, även nu i efterhand. Att jag sedan höll på att inte hitta det igen på hela Internet den dagen då jag faktiskt ringde upp dig i oktober är en annan femma.


Vändpunkten. Jag raderade ditt nummer. Det var en enkel grej, med enorm symbolisk betydelse. Första halvan av sommaren planerade jag det där kommande samtalet. Andra halvan av sommaren insåg jag att ingen av planerna från den första halvan skulle fungera. Jag var för kär. Jag skulle kompromissa med mig själv och bli sårad och du skulle dra öronen åt dig vid första indikationen på trubbel. Och jag skulle bli ledsen och övergiven. Dessutom såg jag inte hur vår relation skulle kunna se ut post-attraktion. Vi byggde på attraktionen. Jag tror inte varken du eller jag kommer ens försöka omdefinera oss, det är jobb du inte vill och jag inte orkar göra.

Vilket förmodligen kommer bli slutet på vår vänskap. Och det är synd, men ok.

Så sen handlade det om att jag skulle ringa och säga hejdå. Kapa banden. Och du var fortfarande kvar. Det var inte förren jag bestämde mig för att inte ringa alls, och därför inte behövde ditt nummer längre, som det lossnade. Nu har jag äntligen det där imperfektet jag önskade att jag haft redan i maj. Och nu, när jag inte längre känner att jag behöver ringa, kan jag faktiskt tänka mig att göra det.

I höst någon gång.